Om du vill att jag skall leva så säg ja!

Vill du  byta liv med mig? Annars så slänger jag det i soptunnan! Det är inte värt mer än så och du får gärna behålla det för jag vill aldrig ha tillbaka det! Mitt liv är piss och om inget mirakel händer snart som får dig att förstå så är det snart inget liv kvar, då är både det och jag borta. Men jag vill inte lämna dig här utan att ha fått en chans, för en månad sen så var detta helt men nu kan jag se rätt igenom det falska du byggt upp och det ärrar bara mer desto mindre skenet som bedragit mig slocknar.

''Kärleken är tålmodig och god.

Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, 

allt uthärdar den''

Bullshit, jag tror inte på ett ord utav detta, kärleken är falsk och bedrar, den bygger upp en mur som är svår att se igenom. Jag har som tur lyckats se igenom den  men jag har ingen kraft kvar att stå emot det som finns på insidan, inte ens eliten av eliterna kan klara av att stå emot det negativa i kärleken. Jag trodde detta skulle bli lätt jag blev bönhörd tre gånger på en vecka efter att vi började prata och allt tack vare dig, men sedan så slocknade det, jag bad inte för jag trodde att detta var allt som krävdes, jag trodde allt alla odds var på min sida men när du släcker din religion så släcker du kärleken samtidigt.

Jag vill aldrig släppa taget och jag låtsas som om att är som vanligt för du verkar inte bry dig om vad det är som händer. Det var detta som var det ända jag hoppades aldrig skulle hända men självklart så är detta verkligen inte en dans på rosor